Text: Karin Hägglund
Dr. Diane Culver är associate professor vid universitet i Ottowa i Kanada och forskar om tränarutveckling. Hon har under de senaste åren följt och utvärderat ett mentorsprogram för kvinnliga tränare i Kanada, The Alberta Women in Sport Leadership Project. Dr. Culver sitter i kommittéen för forskning inom the Coaching Association of Canada och arbetar även som idrottspsykologisk rådgivare. Hon har en bakgrund som elitidrottare inom alpin skidåkning och som tränare för Kanadas skidlandslag samt Nya Zeelands olympiska skidlandslag. För FLOW berättar hon om sitt arbete och reflekterar över utmaningarna för kvinnliga tränare utifrån sin breda kunskap och långa erfarenhet.
Inledningsvis, syftet med The Alberta Women in Sport Leadership Project var att uppmärksamma frånvaron av kvinnor i tränar- och ledarroller. Inom ramen för projektet har ett mentorsprogram för att öka jämställdhet mellan kvinnor och män och mångfalden på ledande positioner tagits fram. Samtliga mentorer var kvinnor och via månadsvisa möten stöttade och handledde de deltagarna att planera och implementera olika initiativ och aktiviteter i deras respektive idrottsorganisationer med syfte att främja jämställdhet.
Om ”strong female leadership skills”. När jag läste på inför intervjun nämndes ”strong female leadership skills” i en artikel om projektet. Det gjorde mig nyfiken så jag frågar vad hon menar med det. Dr. Culver säger: ”Riktigt bra fråga!” och skrattar lite. Hon börjar prata engagerat och menar på att det baseras på en typ av gemensam förståelse av vanliga skillnader mellan hur kvinnor och män gör saker.[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ] Att ett kvinnligt förhållningssätt tenderar att vara mer samarbetsinriktat och medbestämmande samt mindre normativt. Kanske att kvinnor ställer fler frågor och inte försöker framstå som att de kan allting. Hon börjar le innan hon fortsätter; detta är ju förstås generaliseringar, det finns ju män som också har denna typ av ledarstil och det finns kvinnor som inte har dessa egenskaper. En del kvinnor (och män) kanske har anammat en typisk manlig ledarstil för att ”överleva” inom idrottskulturen, även om det inte passar med ens egen personlighet.
Om de viktigaste lärdomarna från The Alberta Women in Sport Leadership Project. Vi har arbetat med alla nivåer, från statlig nivå till kvinnorna som deltar i projektet och alla nivåer däremellan. Det är det mest effektiva sättet för att skapa förändring. På individnivå är det viktigt att arbeta med olika metoder för att öka självförtroendet, utveckla presentationsteknik och känna sig säker på att göra sin röst hörd på olika typer av möten. Det är dock viktigt att samtidigt som vi stärker dessa kvinnor arbeta med organisationen som kvinnorna arbetar inom så att deras jobb uppmärksammas och tas emot på ett bra sätt. Min erfarenhet är att vi tidigare, ganska ensidigt, har fokuserat på att stärka kvinnor på olika sätt men inte berört organisationen och kulturen som de verkar i, vilket gjorde att ansvaret för förändring hamnade enbart på de individuella kvinnorna. Dessa parallella spår behövs.
En stor utmaning för tränare och i synnerhet kvinnliga tränare är att vara autentisk. Under intervjun återkommer dr. Culver ofta till en artikel om en av Kanadas mest framgångsrika kvinnliga tränare (se inforutan för länk till artikeln), och menar på att en avgörande faktor för att klara av att verka som tränare över lång tid är att vara autentisk. Om man inte kan vara autentisk och vara den man är det större risk att slita ut sig. Det handlar om att lära känna sig själv och kunna vara den ledare man är och vill vara. Det kan vara svårare för kvinnor då det kan finnas en press på att vara något man inte är. Hela systemet, kulturen är uppbyggd kring manliga ideal och vi är i början av en förändring, vi är precis på väg att knacka hål på de här strukturerna. Många bra män tänker inte på detta, på allt det som pågår när vi pratar, bemöter och relaterar till varandra. Vi behöver fler generellt, men framför allt fler män, som har genusintelligens. Det skulle underlätta för kvinnor att verka inom idrotten.
Idrottspsykologiska rådgivare har en viktig roll i det här arbetet. Allt från att skapa medvetenhet genom att ha modet att säga till en tränare eller ledare ”Jag noterade att du sa detta, hur tror du att de kvinnliga aktiva i laget kände sig då?”. Självklart i ett enskilt samtal men att våga närma sig ämnet och öka genusintelligensen. Idrottspsykologiska rådgivare har också en viktig uppgift i att skapa utrymme för att prata om olika exempel från idrotten för både aktiva, tränare och ledare. Det går ju att använda sig av case som har uppmärksammats i media, men också de där mer vardagliga situationerna; vad hände där? hur skulle det kännas om det var du? Det finns många sätt att bidra till ökad situationell medvetenhet om normen som råder genom att skapa utrymmet att prata och dela tankar om det. En annan sak, men det kräver nog mer mod, det är att hjälpa män att bli bekväma med sina känslor och även med sin och andras sårbarhet. Att förstå att känslor inte är något dåligt utan är ju en stark drivkraft för många av våra handlingar och kan vara värdefullt att vara i kontakt med.
Avslutningsvis frågar jag om vilken förändring hon vill se framåt, vad tror hon är det viktigaste för att kulturen inom idrotten ska förändras?
Hon tar en paus, pratar lite långsammare när hon säger: Jag vill se att allt fler män uppmärksammar att de ofta är omedvetet partiska, att män blir mer situationellt medvetna om den manliga normen som råder. Det handlar dels om ökad kunskap om normer, men också om att ha förmågan att omsätta den kunskapen i olika situationer. Det kan till exempel vara att säga ifrån när det blir sexistisk jargong eller vara den som sätter ljus på vad som händer i ett rum, till exempel som i detta klassiska exempel: en kvinna lägger fram en idé på ett möte och ingen i rummet tar notis om det. Fem minuter senare säger en man ”Jag har en idé” och det är precis samma idé som kvinnan tidigare har lagt fram. Här skulle en annan man kunna kliva in och säga ”Bra idé, men jag hörde att X berättade om samma idé för fem minuter sedan”. Jag tror också att om vi lyckas med ökad jämställdhet bland ledare och tränare kommer vi se ett bredare spektrum av förhållningssätt och tillvägagångssätt. Självklart blir ju de kvinnliga förebilderna fler och framför allt kanske acceptansen av att saker och ting kan göras på olika sätt. Det är positivt.
Text: Karin Hägglund
INFO-RUTA
Inspirerande artikel med Rachèle Béliveau, en av Kanadas mest framgångsrika tränare och hur hon kombinerat sin karriär med familj, något som hon var först med inom volleyboll på den höga nivån. https://coach.ca/sites/default/files/2021-10/CJWC-October2021_EN.pdf
Läs mer om Alberta Women in Sport Leadership Impact Program. https://coach.ca/alberta-women-sport-leadership-impact-program
Referens till en av de vetenskapliga artiklarna som skrivits om projektet. Den är tyvärr inte Open Access (tillgänglig för alla) men det går oftast att få tag i dessa artiklar via biblioteken på högskolor och universitet.
Culver, D., Kraft, E., Din, C., & Cayer, I. (2019). The Alberta women in sport leadership project: A social learning intervention for gender equity and leadership development. Women in Sport and Physical Activity Journal, 27(2), 110-117.
[/ihc-hide-content]
