I och med mina studier inom idrottspsykologi har jag fått lära mig om de positiva effekterna som fysisk aktivitet har på vår psykiska hälsa. Tränar man regelbundet så bidrar det bland annat till bättre inlärning och koncentration, och en vältränad individ sägs också ha bättre motståndskraft mot stress. Det finns till och med studier som visar att motion och fysisk aktivitet kan användas som behandling för lindrig depression.
TEXT: ULRIKA SKRÄDDAR
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Det kan givetvis bli för mycket av det goda om man inte lyckas uppnå en bra balans mellan träning, vila och jobb/studier. Kanske råkar det infalla en tentaperiod under en tuff grundträningssäsong, och detta kan leda till mer stress och otillräcklig återhämtning. Det kan också bli så att skolan blir lidande på grund av all träning eller tvärtom. För egen del tycker jag att högskolestudier och idrott är en bra kom- bination, i jämförelse med att ha ett nio- till-fem-jobb och ytterligare en idrottssatsning på det. Eftersom jag inte har föreläsningar varje dag kan jag bygga upp mitt studie- och träningsschema som det passar mig bäst. Förutom möjligheten att lära mig mer om intressanta ämnen (som idrotts- och motionspsykologi) så tycker jag det bästa med studielivet är just att jag kan styra över min egen tid. Skulle jag lägga all min tid och engagemang på en- bart idrotten eller studierna så skulle jag nog inte orka i längden. Träningspassen blir som en mental paus i pluggandet, och istället för att bara tänka på kommande tävlingar och träningar är det skönt att ha något annat vid sidan om att fokusera på.
För att åstadkomma en lyckad studie- och idrottskombination tror jag förmågorna att kunna skifta fokus och att använda tiden effektivt är viktiga. Särskilt om man har höga målsättningar inom båda områdena — vilket jag också har. Att vara fokuserad på det man gör för stunden påminner mycket om mindfulness och medveten närvaro, något som blivit vanligt inom idrottspsykologin. Tack vare mina studier i idrottspsykologi har jag haft möjlighet att lära mig mer om begrepp som mindfulness, acceptance och commitment. Dessa tekniker är något som jag har stor nytta av inom min egen idrott ultralöpning, men också då jag utövar andra uthållighetsidrotter. Under ett 24-timmars lopp eller bara ett vanligt långpass är det sällan man känner sig på topp hela tiden. Mentala dip- par är mer regel än undantag. Istället för att fästa för mycket uppmärksamhet på de negativa tankarna och trötthetskänslan i kroppen, så har jag försökt öva på att acceptera alla tankar och känslor utan att värdera dem desto mera, och fortsatt att fokusera på att ta mig framåt i riktning mot mina mål.
Målsättning är viktigt oavsett vilken idrott man utövar, bland annat för att öka motivationen och för att tydligt se att saker blir gjorda. Jag har använt mig av mål och delmål även innan jag inledde mina studier i idrottspsykologi, men har nu insett hur viktigt det faktiskt är att ha tydliga mål med det man gör. Olika målsättningsstrategier kan ju användas både för skolarbeten och inom idrotten.
Jag inledde mina högskolestudier hösten 2017, och under dessa två år har jag haft skador som har hindrat mig från att träna som jag har velat. Man kan nästan säga att idrottsskadorna var en orsak till att jag började studera igen, då jag kände att jag behövde hitta något som jag brann lika mycket för som löpningen. Under studietiden har jag lärt mig att förstå psykologin bakom idrottsskador, och detta har hjälpt mig i min rehabilitering. Jag har förstått att identitetskriser är vanligt bland skadade idrottare, och att socialt stöd och målsättningar är viktiga faktorer under rehabiliteringen. Jag har insett att det är viktigt att man inte identifierar sig enbart med sin idrott eller sitt yrke, utan att man har flera olika meningsfulla intressen — som psykologi och träning.
[/ihc-hide-content]
