Nere i Sevilla på sommarens ISSP konferens väcktes idén om att utbyta erfarenheter och lära av varandra. Sagt och gjort, under första dagens sista pass träffades SIPF (svensk idrottspsykologisk förening) och DIFO (dansk Idrætspsykologisk Forum). Workshopen leddes av Arne Edvardsson och Ulrika Billme från SIPF samt Astrid Becker-Larsen och Jannie Berthelsen från DIFO.
Sammanfattat av: Emil Andersson
Mötet inleddes med att Arne gav en presentation av SIPF och berättade att SIPF jobbar med utbildning, tillämpning och forskning. De båda presentationerna följde strukturen ”dåtid, nutid och framtid”. SIPF bildades år 2000, således en relativt ung förening. Tidigare hade SIPF mest forskningsfokus och den tillämpning som då fanns var främst mot psykologiska rådgivare som redan praktiserade idrottspsykologi.
Numera vill SIPF nå ut till fler, till både studenter, idrottare och tränare. SIPF är nu mer aktiva på de största sociala medierna för att skapa diskussion. Bland annat genom att lägga upp videos på Youtube, bilder och text på Facebook, Instagram, Twitter och LinkedIn. SIPFs Instagram har till exempel vandrat mellan olika intressanta personer med olika erfarenheter av idrottspsykologi. Bland annat öppnade duktige fotbollsspelaren Ivo Pekalski upp och berättade om sin tidigare mentala ohälsa kopplat till fotbollen och sålunda mjukade upp det stigma som finns kring mental ohälsa.
SIPFs intention är att vara en varm och vänskaplig miljö och vår nya slogan är: Mötesplatsen för idrottspsykologi!
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Ganska nyligen fick föreningen en ny styrelse och därtill strukturerades arbetet i styrelsen om till sex arbetsgrupper. SIPF-träffar är något som regelbundet anordnas, just för att öka diskussionen kring det idrottspsykologiska ämnet. En studentambassadör inrättades nyligen för att engagera framförallt fler studenter men såklart även andra intressenter.
I framtiden vill SIPF ha fler studentambassadörer på fler lärosäten. SIPF vill växa som förening i syfte att engagera fler och diskutera mer idrottspsykologi Sverige.
DIFO bildades 1992 och har både likheter och skillnaden jämfört med SIPF. DIFO vill främja och utveckla idrottspsykologisk forskning, utvecklingsarbeten, undervisning och praktik. Samtidigt vill de representera idrottspsykologi nationellt och internationellt. Nu sitter många relativt unga i styrelsen som bland annat är väldigt aktiva på Facebook med att t.ex. bringa upp ett ämne som sedan skapar diskussion. DIFO har en blogg där de i styrelsen skriver om olika ämnen inom idrottspsykologi. Regelbundna ”popcorn-möten” anordnas i de fyra största städerna, där erfarna experter och utövare t.ex. Mark B Andersen blandas med studenter som presenterar sina examensarbeten samt övriga som är intresserade. Vidare har DIFO då och då handledningsmöten där unga utövare och mer erfarna utövare samlas för att diskutera problem eller utmaningar som de stött på.
DIFO kommer i framtiden ge ut en online-tidning i egen regi, Sport og Psyke, där forskare och även studenter kommer skriva i. Tidningen kommer behandla både forskning och praktik. Vidare vill DIFO på ett bättre sätt hjälpa de unga som startar eget företag med praktiska råd. Bland annat kring vad som krävs för att göra det och hur lång tid det kan ta.
Efter presentationerna av respektive förening påbörjades gruppdiskussioner där deltagarna blandades och delades in i tre grupper. Varje grupp fick ett stort papper, penna samt två frågor att svara på:
- Vilken vision om idrottspsykologi har ni för er förening?
- Hur kan vi komma närmare denna vision?
Efter en tids gruppdiskussion redovisade varje grupp det de pratat om. Det som kom upp som förslag på vision var bland annat att mixa noviser med experter, synliggöra att det är viktigt- samt göra det angeläget att arbeta med idrottspsykologi, bidra med mentorskap, praktik, personlig utveckling samt ett positivt och öppet klimat.
Som förslag på hur vi kan komma närmare denna vision redovisades bland annat att kända elitidrottare kan fungera som förebilder, ha en dialog med medlemmarna och använda sociala medier som ett verktyg. En annan punkt som diskuterades var att på något sätt kunna säkerställa kvaliteten hos de aktiva idrottspsykologiska rådgivarna/coacherna. Något typ av certifikat efterfrågades för att kunna se att de som praktiserar idrottspsykologi är förankrade i vetenskap.
Avslutningsvis finns det både skillnader och likheter mellan de båda föreningarna. Mötet var uppskattat och båda sidor gynnas garanterat av kommunikation mellan sig.
[/ihc-hide-content]
