“Fysisk aktivitet bör ledas av personal med kompetens inom motionsfysiologi, motionspsykologi och ätstörningar.” – Solfrid.
Solfrid Bratland-Sanda, PhD. Associate professor i fysisk aktivitet och hälsa vid University College of Southeast Norway. Hon är medlem i Young Academy of Norway, och är även ledare i Nordic Interest Group i ätstörningar, sport och motion.
Sammanfattat av: Oskar Johansson Quartieri
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Solfrid Bratland-Sanda öppnade den andra dagen under konferensen i Halmstad med att prata om ätstörningar, vilket är upptagenhet på kroppsvikt och mat. Detta leder till försämrad livskvalitet, och här är det inte maten som är orsaken, det är symptomen. Dessa ätstörningar är anorexia nervosa, bulmia nervosa, hetsätningsstörning, som är den mest förekommande men får lite uppmärksamhet. Sedan finns andra specificerade ätstörningar. Utbredningen bland ungdomar som har någon form av ätstörning ligger på 6%. Bland idrottare är det upp till 19% av de manliga idrottarna som har ätstörning, och 45% bland kvinnliga idrottare. Bland gruppfitnessinstruktörer är det upp till 22% av männen som har någon ätstörning, och 54% av kvinnliga instruktörerna.
Solfrid menar att det är brist på kunskap om ätstörningar, låg energibesparing och relativ energibrist bland tränare inom idrotten. Bland gruppfitnessintruktörer är 29% klassificerade med tillräcklig kunskapsfärdighet, 37% rapporterade att de hade riktlinjer för identifiering och hantering av ätstörningar i deras fitnesscenter. Idrottslärare har sällan ätstörningar i läroplanen, och där har endast 28% tillräckliga kunskaper. Solfrid berättar att i Norge finns riktlinjer för förvaltning av ätstörningar på fitnesscenter. Några av riktlinjerna är att det skall vara skriftliga förfaranden som ingår i säkerhetsinstruktionerna, där en anställd skall ha ansvaret för förfarandena följs, och hålla dialog med de berörda personerna. Det skall finnas en dialog där personalen skall visa respekt, vara icke-dömande, visa empati och omsorg. Förbereda sig för olika reaktioner på de nuvarande problemen, och förbereda för hur de skall svara på dessa reaktioner. Den ansvarige skall ta med individens information om vart man skall söka hjälp.
Vidare diskuteras överdrivenmotion och tvångsmässigmotion. Överdrivenmotion är när varaktighet, frekvens eller intensitet överstiger vad som är nödvändigt för att förbättra eller bibehålla hälsan, och ökar risken för skador. Detta är en länk till överträning och otillräcklig återhämtning. Tvångsmässig motion är när en individ känner sig tvungen att träna, när motivet inte längre är en förbättring av prestation, utan snarare att undvika känslomässiga utmaningar som uppstår med motion. Detta kännetecknas bland annat av konflikter, tolerans och återfall. Solfrid påpekar att det är svårt att säga när det blir för mycket, men att det är när det inte längre är hälsosamt. När det hindrar en individ från att göra saker den tycker om. Hon berättade om en individ som sa att ”motion är mitt sätt att skada mig själv”, och istället för att skada sig själv sprang personen flera timmar istället.
Utbredningen av överdriven motion är cirka 2-5% av befolkningen. Bland tvångsmässiga motionärer är det från 3% till 42% beroende på befolkning, och uppskattningsvis 0,5% hos den allmänna vuxna befolkningen. Konsekvenserna av att hålla på med överdriven- och tvångsmässigmotion kan leda till psykiska hälsoproblem som ångest och depression. Ökad risk för smärta och skada, längre behandlingstid, och ökad risk för återfall. Överdriven- och tvångsmässigmotion är allvarliga problem kopplat till ätstörningar, med komplicerade funktion, och den måste undersökas korrekt och behandlas ordentligt under behandling. Effekterna motion ger för behandling mot ätstörningar är att det bland annat minskar ätstörningssymptom, förbättrar vikt restaurering, och vikt minskning. Samt minskar symptomen av ångest depression, och förbättra livskvaliteten.
”Idrottslärare, tränare och fitnesscenter måste vara medvetna och bry sig.” – Solfrid.
Solfrid avslutar med att det är hög förekomst av ätstörningar och besläktade symptom, och att det är vanligare än man tror. Att motion blir ohälsosamt när du planerar hela ditt liv runt din motion, och det hindrar dig från att leva det liv du vill leva. Avslutningsvis säger hon att motion kan vara till fördel i en del av ätstörningsbehandlingar.
[/ihc-hide-content]
