De flesta coacher älskar sitt jobb och är mycket motiverade. Detta i kombination med den speciella arbetsmiljön gör att de är i riskzon för burnout.
Få studier finns att tillgå om idrottscoachers psykiska hälsa. Marte Bentzen har täppt igen lite av det gapet. För oss berättade hon om en del av de resultat som redovisas i hennes avhandling The process of burnout among high performance sport coaches.
Text: Ulrika Billme, ett referat från den Nordiska idrottsvetenskaplig konferensen vid Högskolan i Halmstad “Idrott i spänningsfältet mellan hälsa och ohälsa” 2017 .
Idrottscoacher har inget vanligt nio-till-fem-jobb. I jobbet ingår resor, att hantera media, pappersarbete, logistik, planering m.m. Lägg därtill på att de också ska ha hand om sina idrottare. De ska dessutom göra sitt jobb så bra som möjligt under intensiv press i en miljö som är komplex, dynamisk och turbulent, mycket tävlingsinriktad, oförutsägbar, föränderlig, osäker, och med tusentals (ibland miljontals) människor intresserade av det som uträttas. Nämn en annan liknande arbetsmiljö?
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
En del i Martes forskning har varit att ta reda på vilka symptom och signaler på utmattning som professionella coacher upplever. På individuell nivå rapporterades nedstämd, utmattning och oro, maktlöshet, meningslöshet, ensamhet, apati, koncentrationssvårigheter, svårigheter att hantera såväl komplexa som lätta uppgifter, yrsel, sömnsvårigheter och rastlöshet. De blev tystare, lade av med egna fritidsaktiviteter och slutade ta egna initiativ. På interpersonell nivå var lättirritation ett vanligt exempel, och att man grubblade och tog ut frustration mot sin familj. Man var oförberedd för träning, Var inte mentalt närvarande, kom försent till träning, spenderade mindre tid med idrottare, hade lägre kvalitet i kommunikation med idrottare, mindre variation i träning, undvek chef och kollegor, m.m.
I en annan av studierna har man tillfrågat ca 300 coacher på högsta elitnivå inom 10 sporter i Sverige och Norge och tittat på hur utmattning relaterar till motivation and arbetsmängd, och hur nivån av utmattning utvecklar sig under en hel säsong. Totalt, var 24,4% av alla coacher utmattade slutet på säsongen. Sannolikheten att känna sig utmattad ökade om man hade en mer maladaptiv motivationsprofil, högre upplevd arbetsbelastning, hade svårare att hålla isär jobb och fritid/privatliv, att inte kunna distansera sig från jobbet, samt brist på återhämtning. Resultat från en intervjustudie med coacher som upplevde burnout visade också att svårigheter med att få tillräcklig återhämtning var relaterat till sömnkvalitet och att alkohol användes som återhämtning.
Vad kan göras?
Bentzen lyfter både vikten av ökad kunskap och medvetenhet hos coacherna själva och hos idrottsorganisationer som ansvariga arbetsgivare! På organisationsnivå bör man säkerställa att sina anställda har en hållbar arbetsbörda, samt erbjuda hjälp till coacher att agera vid behov. Det är viktigt att lyfta vikten av återhämtning och planera för det. Låt också coacher ha roligt på jobbet! Det är deras passion och glädje som driver dem.
[/ihc-hide-content]
