Under söndagen på vårens SIPF-konferens fick vi ta del av två spännande gäster. Först ut var Kajsa Bergqvist som har en lång och framgångsrik elitidrottskarriär bakom sig, som sedan i höstas är ny förbundskapten för svenska friidrottslandslaget. Vi fick ta del av ett samtal, där Göran Kenttä (ansvarig för idrottspsykologi på Riksidrottsförbundet, RF) intervjuade henne kring hennes roll samt betydelsen av idrottspsykologi i hennes nuvarande kontext.
Text av: Casper Hällström
I hennes roll har hon ett direkt fokus på landslag vilket innebär att bygga ett team av individer, det är flera faktorer som spelar in för att lyckas eftersom många är individualister menar hon. Ett sätt som hon aktivt arbetar med lagsammanhållningen är att skapa en god känsla. Trots att idrottarna har olika träningsupplägg och utför olika grenar så tycker hon det är viktigt att skapa en trygghet i gruppen eftersom det även kan gynna individernas prestation. Ett initiativ som hon aktivt prioriterar i hennes nuvarande roll är att alla atleter åker på samma läger vilket hon upplever ger en extra kick både för idrottarna men även för erfarenhetsutbytet mellan tränarna. Kajsa är tydlig med att det skall finnas ett samarbete mellan tränare i de olika grenarna på landslagsnivå, vilket kan ske både genom formella och informella träffar, vilket skiljer sig mot hur ett klubblag arbetar.
Vidare fick Kajsa frågan av Göran, ”Vad blir din roll på mästerskap?”, hon svarade med ett leende på läpparna ”En trygg mittpunkt, jag kommer inte vara trygg på insidan men jag ska utstråla det för laget”. [ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ] Det är massvis med saker som sker runt omkring och det viktiga är att de aktiva får fokusera på tävlandet menar hon. Kajsas ledarstil utgår mycket från att vara involverad i individerna men hon upplever ibland att hon inte alltid tänker på att coacha sig själv. Hon beskriver att hon aldrig kommer känna sig klar med sitt jobb, men att det är viktigt att vara trygg och våga pausa sitt arbete. Genom att göra något helt annat, som exempelvis sätta tomatplantor eller arbeta med något helt annat. Det gör åtminstone hennes eget arbete som ledare hållbart.
Samtalet gick vidare till vilken betydelse idrottspsykologin har för de aktiva i landslaget. Hon upplever att idrottarna tar hand som sin mentala hälsa bättre nu jämfört med när hon själv var aktiv. Det skiljer sig dock mellan att man bara vill få ut mer av sin prestation, jämfört med en idrottare som i grunden inte mår bra som individ. Idag finns det oftast en holistisk syn på sitt idrottande som även innefattar kost, träning och sömn. Men hon uttrycker även att det kan vara problematiskt ”Men när det också blir inrutat i deras liv när antalet timmar kan räknas och att allt på en dagscykel ska räknas in i prestation, då finns det ingen tid att ta paus, om man inte backar finns det risk att man dränerar sig själv”.
Slutligen pratade Kajsa och Göran om eventuella ”action plans” över psykisk ohälsa, vilket ofta innebär en problematik där den personen som behöver hjälp inte visar det utåt. En lösning kan enligt Kajsa vara ”buddy system” vilket innebär att man har en kompis som finns nära hela tiden, som man stämmer av längs vägen med. Det kan vara en träningskompis, tränare eller någon idrottspsykologisk kunnig person. Det viktiga är att den personen som mår dåligt kan prata med någon i sin närhet, menar hon.
Jag blev själv imponerad av Kajsas förmåga till självreflektion, det gav samtalet bra perspektiv vilket jag upplevde som mycket givande att lyssna på som åhörare.
[/ihc-hide-content]
