TEXT: Malin Tillman och Karin Moesch
Idrottspsykologi är ett område med olika teorier och arbetssätt. Arbetet med idrottspsykologi på avdelningen för Elitidrottsstöd vid Riksidrottsförbundet (RF) utgår från evidensbaserade metoder, det vill säga arbetssätt som grundar sig på vetenskapliga studier. Arbetet är främst baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT), Acceptance Commitment Therapy (ACT) och mindfulness.
Uppdraget som RF har är att stötta specialidrottsförbund och deras landslagsverksamhet samt Riksidrottsgymnasier när dessa har behov av att arbeta med idrottspsykologi. Ofta handlar RF:s insatser om individuell rådgivning eller utbildning. Vad gäller det sistnämnda så kan det innebära både utbildningar som RF erbjuder för intresserade från olika idrotter, eller så innebär det ett mer specificerat uppdrag med ett landslag där rådgivare, gärna med ett längre tidsperspektiv, t.ex. jobbar med olika utbildningsinsatser, individuella uppföljningar samt tränings- och tävlingsobservationer. Utöver dessa två områden har vi också ett Forsknings- och Utvecklingsuppdrag. Ett sådant större utvecklingsområde, som RF arbetat med under de senaste åren, har varit att bygga upp ett samarbete med landstingen för att öppna mottagningar där elitidrottare och tränare som lider av psykisk ohälsa kan få stöd och behandling. Två mottagningar finns nu, en i Stockholm (Riddargatan 1 som ni kan läsa mer om längre fram i tidningen) och en i Malmö (Triangelmottagning). Forskningsuppdrag pågår fortlöpande på de lärosäten som våra medarbetare är knutna till, just nu är det Gymnastik- och Idrottshögskolan och Lunds universitet.
Idrottspsykologi idag
Det idrottspsykologiska arbetet handlar till stor del om att utveckla sin förmåga att prestera i paritet med sin träningsförmåga och att kunna göra det även på större mästerskap. Den psykiska hälsan hos elitaktiva är viktig, men tyvärr hamnar den ibland lite i skymundan. Att må bra i en utmanande miljö är ett centralt ämne i sig, men även viktigt då välmående i sin tur höjer chanserna för att kunna prestera bra. RF försöker därför belysa idrottspsykologi utifrån två områden: prestation och hälsa. Med betoning på den psykiska hälsan blir det viktigt att arbeta med interventionsformer som även har en klinisk (och inte bara en prestationsorienterad) relevans. Därav RF:s val att jobba med KBT, ACT och mindfulness, interventionsformer som har utvecklats inom den kliniska sektorn.
Psykologiskt flexibla idrottare
ACT är en terapiform som är en vidareutveckling av traditionell KBT. Den vilar på en teoretisk bas genom inlärningsteorin och Relational Frame Theory (RFT). Inom både KBT och ACT ligger ett stort fokus på beteendeförändring, vilket t.ex. kan handla om att få en spelare att gå mer på mål när hen står i bra position, eller att få en aktiv att öka antalet återhämtande aktiviteter för att minska stressen i livet. För att kunna komma åt en beteendeförändring krävs det ofta att individen lär sig hantera negativa känslor och tankar, då dessa kan stå i vägen för beteendeförändringen. Här kommer begreppet psykologisk flexibilitet in.
Psykologisk flexibilitet avser förmågan [ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ] att kunna utföra beteenden som är viktiga för individen (som i exemplen ovan att gå på mål, eller genomföra återhämtande aktiviteter), och göra detta även i närvaro av negativa tankar eller obehagliga känslor (t.ex. gå på mål trots att idrottaren känner nervositet, eller göra återhämtande aktiviteter fast tankarna snurrar runt, t.ex. ”nu tränar alla andra och blir bättre, jag bara sitter och latar mig”). Ett av ACTs grundantaganden är att negativa tankar och känslor är en del av livet. Istället för att försöka kontrollera negativa tankar och känslor (vilket i sig är mycket svårt och oftast leder till en mödosam inre kamp), kan individen lära sig att notera dessa inre upplevelser, acceptera dem utan att behöva agera på dem eller förändra dem. Syftet är att på det sättet ge individen mer utrymme att engagera sig i de beteenden som är viktiga och meningsfulla för hen.
Förmågan att kunna handla ändamålsenligt i linje med sina värderingar och mål, och göra det tillsammans med jobbiga tankar och känslor är idag ett vanligt mål för idrottspsykologiska insatser. För att hjälpa idrottare att klara av detta kan vi som rådgivare forma interventioner som baseras på de sex olika processer som ACT beskriver: att vara närvarande i nuet, att öppna upp och acceptera inre och yttre upplevelser, att kunna ta avstånd från sina tankar och se dem som tankar, att kunna ta perspektiv på sig själv, samt att formulera vad som är viktigt för idrottaren i olika livsområden (t.ex. inom idrotten) och att definiera och utföra handlingar som är i riktning mot idrottarens värden. De grundläggande färdigheterna som kan tränas upp med ACT-interventioner kan vara av nytta i många olika områden, t.ex. vid nervositet eller dåligt självförtroende, för stresshantering, eller i samband med coachning. Samma färdigheter används också för att jobba med välmåendet och vid kliniska besvär. Därför lämpar sig ACT bra för både aktiva och ledare, vid frågor som rör prestation och välbefinnande respektive ohälsa.
Att vara här och nu
Ett konkret verktyg för att utbilda och träna idrottare och ledare i mindfulness är modellen från Baltzell och Summers (2018). För det första beskriver den implicit att det är högst mänskligt att vi tappar ”fokus” och att våra tankar drar iväg. Att få kunskap om hur vår hjärna är uppbyggd och fungerar kan hjälpa idrottare och ledare att förstå och sluta med onödiga självanklagelser. Låt oss ta ett exempel: vi har en fotbollspelare som är mitt i en match. Uppmärksamheten bör nu vara i spelet, på med- och motspelare och bollen. Men förr eller senare kommer hjärnan att ”springa iväg” (mind wanders) och plötsligt kretsar tankarna istället kring felpassen som gjordes för någon minut sedan. ”Usch vad dåligt av mig, det där kommer inte se bra ut på matchgenomgången sen”, den och liknande tankar kan på så sätt kidnappa spelaren från nuet och den pågående aktiviteten. Här kan det bli hjälpsamt för spelaren att börja träna på att notera att tankar dykt upp, t.ex. i stil med ”nu tänker jag på felpassen”. För att sedan kunna acceptera att det är så våra hjärnor fungerar, och så snabbt som möjligt återvända till nuet. Flytta fokus till med- och motspelare, bollen. Nästa gång tankarna drar iväg börjar processen om igen. Som rådgivare kan du genom ACT-interventioner hjälpa idrottaren att ”snabba på” förloppet så att idrottaren snabbare kan ta sig tillbaka till aktiviteten. Att kunna förklara denna process med hjälp av denna enkla modell har upplevts som mycket värdefullt för många idrottare och tränare vi jobbat med.
Ur: Baltzell och Summers (2018).
Det finns allt mer forskning kring ACT- och/eller mindfulnessinterventioner bland elitidrottare. Översiktsartiklar som undersökt mindfulness och acceptansbaserade interventioner bland elitidrottare visar på positiva resultat. Det vetenskapliga stödet för ACT och mindfulness vad gäller välbefinnande, stressreducering, samt mer kliniska utfall såsom minskad depression och ångest, är välbekant.
Våra personliga erfarenheter av att använda ACT baserade interventioner är att dessa är hjälpsamma och uppskattade av många idrottare och ledare. Vi har sett positiva effekter på prestationen och välmåendet. Genom arbetet med värderad riktning har vi t.ex. sett hur grupper snabbt lär känna varandra, får ett mer långsiktigt hållbart mål att samlas kring och jobba mot som samtidigt är gynnsam för motivationen över tid. Vi har genom medveten närvaro sett positiva effekter på återhämtning, stresshantering och koncentration. Vi har även sett att acceptans varit hjälpsamt för idrottare som upplever hög nervositet eller prestationsångest. Acceptans verkar även vara hjälpsamt för att kunna hantera snabba förändringar och osäkra situationer i den yttre världen, vilket vi har sett mycket av det senaste året. Med detta sagt är ACT inte en ”one size fits all lösning” och såklart finns individer som vi träffat som har andra behov än att arbete med ACT-processer. Vi har stött på utmaningar med individer som är fundersamma eller tveksamma till ACT eftersom det tydligt går mot tidigare rekommendationer om att t.ex. ”åtgärda” nervositet eller tänka positivt. Men de flesta vi arbetat med har upplevt ACT som hjälpsamt.
RF:s insatser med ACT
RF erbjuder alla landslagstränare, landslagsaktiva samt RIG tränare en tredagarskurs där man går igenom ACT-konceptet och utför olika övningar inom de sex olika processerna. Kursen annonseras ut och går tre gånger om året. P.g.a. pandemin har vi även utvecklat en digital kurs som baserar sig på ACT och som innehåller fyra olika moduler. Denna utbildning kan vi, samt de rådgivare som gått en utbildning, erbjuda till intresserade grupper på landslagsnivå eller på RIG. På vår hemsida www.idrottspsykologi.rf.se finns lättillgängligt material som är baserad på ACT, man kan t.ex. läsa om acceptans i samband med nervositet, eller rent av genomföra övningar i mindfulness eller för att identifiera värden. Gå gärna in och kika du också.
Och om ACT och mindfulness är hjälpsamt för aktiva och ledare borde det också vara något som är hjälpsamt för oss idrottspsykologiska rådgivare. I boken ”Mindfulness and Acceptance in Sport” (Henriksen et al., 2019) skriver författarna om ”The Mindful Sport Psychology Practitioner” och visar på hur det kan påverka vårt arbete. There is no time like the present, så vi avslutar med att uppmana er att NU göra en övning i mindfulness för att se om ni själva kan ha nytta av denna approach som rådgivare och må bra som människa.
Lycka till!
Malin Tillman & Karin Moesch
Idrottspsykologiska rådgivare RF
[/ihc-hide-content]
Referenser:
Baltzell, A.L., & Summers, J. (2018). The power of mindfulness: mindfulness meditation training in sport (MMTS) 2.0. Springer.
Henriksen, K., Hansen, J., & Larsen, C. H. (2019). Mindfulness and acceptance in sport: How to help athletes perform and thrive under pressure. Routledge. https://doi.org/10.4324/9780429435232
