I samband med bordtennis VM i Halmstad genomfördes racketsportkonferensen: ”The Science and Practice of Racket Sport for Improved performance and Health: Special Focus on Table Tennis”. På denna konferens genomförde jag (Arne Edvardsson) två workshops om hur mindfulness och neurofeedback kan användas tillsammans. Upplägget blev väl mottaget och jag blev inbjuden till att föreläsa i Tokyo för japanska bordtennisförbundet. Nedan får ni läsa mina reflektioner om hur det gick till. Jag hoppas genom denna text kunna uppmuntra dig som läsare till att själv nyfiket vidare undersöka mindfulness i vilken roll du än har.
Text: Arne Edvardsson
Det var trettio minuter kvar innan mina dubbla workshops skulle dra igång. Jag satte mig ner i föreläsningssalen och kopplade upp mig. Sensorerna placeras på rätt placeringar. Datorn visade upp en ren fin ”EEG kurva” över min hjärnaktivitet. Projektorn strulade dock lite så det var först efter att jag fått support som kunde börja fokusera på att göra mina mindfulnessövningar.
Dessa mindfulnesssövningar som jag gjort så många gånger hemma i Göteborg (speciellt nu extra hårt inför konferensen). Jag har lärt mig precis hur det skall kännas för att min hjärna skall få stort utslag av ”alpha-vågor” (8-12 hz). Denna hjärnaktivitet är bland annat vanligt förekommande vid t.ex. vid olika mindfulness och meditationsövningar (Cahhn & Polich, 2006). Hemma brukar jag lätt på beställning kunna skapa denna ”alpha-aktivitet” genom att helt enkelt vila mitt fokus i en punkt i magen (ett inre fokus). Men nu när jag satt där inför dessa viktiga workshops så hände det ingenting… Min EEG svarade inte alls med någon ”alpha-aktivitet”…
Jag återupprepade min rutinen, flyttade fokus ner till en punkt under navel och vilade mitt fokus där… Lade fokus med ”känslan av hur andningen känns” utan att försöka kontrollera den… men… ingen ”alpha-respons”… EEG-kurvan svarade inte.
Tiden tickade och jag visste att om några minuter kommer de första deltagarna till den första workshopsomgången att börja komma in. Jag hade i mångt och mycket byggt upp denna workshop runt min ”EEG live demonstration” men… ingenting hände på skärmen… En lätt panikkänsla började växa sig fram inom mig…
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
…Kvällen innan så satt jag istället på konferensmiddagen på Grand hotellet i Halmstad med en upprymd känsla i kroppen. Bredvid mig hade jag två japanska herrar. De var både trevliga och nyfikna. Dr. Shiro Matsuo som var en ledare inom det japanska bordtennisförbundet frågade mycket frågor om mig och min roll på konferensen. Sen sade han: ”Om vi skulle bjuda in dig till Japan, skulle du komma?” Mitt svar kom direkt ”det skulle vara en dröm som gick i uppfyllelse”. Han utbytte några ord med sin kollega och vände sig sedan åter till mig och sade: ”Jag skall vara väldigt ärlig mot dig. Vi kommer titta på din vetenskapliga publikation och sedan kommer vi delta på din workshop imorgon. Om vi tycker det är bra så kommer vi försöka bjuda in dig till Tokyo”. Upprymd med en lätt känsla av eufori så blev det en tidig hemgång för mig den kvällen.
…Tillbaks till föreläsningssalen. De första deltagarna började nu komma in i lokalen. För mig var det bara att ”gilla läget”. Under denna första av mina två workshops fanns bland annat professor Urban Johnson med på läktaren. Vidare fanns professor Tsung-Ming Huang från Taiwan också på plats. Tsung-Ming Huang (eller ”Ernest” som han gärna vill bli kallad i väst) är en ledande neurofeedbackforskare (Cahhn & Polich, 2006; Cheng et al., 2015). Han var en av anledningarna till att jag engagerade mig i denna konferens från början. Dock fanns inte mina japanska vänner på läktaren denna första av två workshopsomgångar.
PhD Andreas Ivarsson var moderator för workshopen. Han presenterade vem jag var och sen var det bara att köra igång. Workshopen gick bra. Även fast jag inte fick till min ”livedemostration” utan bara kunde visa en kort glimt av mitt ”alphafokustillstånd” så flöt det ändå på. Jag fick möjlighet att sätta in mindfulenss och neurofeedback i ett större sammanhang. Ernest gav mig värdefull feedback om vikten att samla in mer data för att bättre kunna utvärdera mina interventioner i framtiden. Jag blev nu lugnar inför workshop nummer två då jag visste att det gick att genomföra presentationen en utan optimal ”EEG livedemostration”. Samtidigt fanns det där en viss frustration över att inte fullt ut kunna visa det jag ville.
Efter en kort paus presenterade Andreas mig återigen för en ny grupp av deltagare. Nu fanns mina japanska vänner ifrån bordtennisförbundet med på läktaren. Ett tåg med kinesiska studenter vandrade in och fyllde bakre sektionen samtidigt som jag körde igång.
Workshopen flöt på. På nytt instruerade jag publiken skillnaden mellan olika typer av fokustillstånd. Jag uppmuntrade dem att tillsammans med mig testa på att gå in i ett ”yttre fokus” och sedan ”inre fokus”. Och nu plötsligt… min hjärna svarar… Precis som jag vill uppstår det tydliga ”alphavågor” på beställning när jag för fokus till magen. Sen på mitt kommando när jag släpper detta fokus och flyttar det ut i rummet försvinner de igen. Jag får bättre kontakt med ”känslan av hur andningen känns.”
Nu blir det betydligt enklare för mig att berätta om hur man med hjälp av sin hjärnaktivet kan träna på att gå in i och ut ur olika ”uppmärksamhetstillstånd”. Jag berättar hur jag under mindfulnessövningar kan få information när tappar koncentrationen och tankarna flyger iväg (ni som tränat mindfulness vet hur ofta detta händer). Genom att min hjärndata förändras så blir jag uppmärksammad och kan återgå till övningen. Det blir även enklare för mig att beskriva metaforen ”att bryta sig ut ur Arnes fängelse” som professor Mark B. Andersen använt som liknelse för när jag är för mycket i mina egna tankar.
Workshopen flyter på bra. Den här gången får jag ännu mer frågor, mer beröm och nyttig feedback. Jag kunde se att japanerna verkade gilla det. Shiro kom fram till mig efteråt och sade att han skulle undersöka möjligheten att lösa min inbjudan.
Några veckor senare dimper ett mail ner i mail inkorgen:
”Dear Mr. Edvardsson,
Invitation letter for the Japan Table Tennis Association Sports Science and Medicine Committee International Meeting 2018
We will have the Japan Table Tennis Association Sports Science and Medicine Committee International Meeting 2018 in AJINOMOTO National Training Center in Akabane, Tokyo from September 15th to September 16th 2018. I am writing to invite you to participate in this meeting. Since you are an expert in table tennis sciences, I believe your presence and our conversation would make this meeting very successful.”
Lärdomar:
- Delta i konferenser med öppet sinne.
- Medveten närvaro kan hjälpa dig hitta nya möjligheter.
- Genom att vara uppmärksamma din egen ”panik” och din egen ”oro” så har du större möjlighet att välja om du vill följa med dessa känslor eller mer låta dem vara.
- Optimal förberedelser kanske inte är möjligt och oväntade saker kan uppstå. Gör det bästa av situationen.
När den här ”FLOW artikel” publiceras kommer jag att ha hållit min föreläsning i Tokyo. Svenska bordtennisförbundet har hjälpt mig inför workshopen att rekrytera några bordtennisspelare som i skrivande stund deltar i en ”pilotstudie”. Vi undersöker i vilken utsträckning dessa tekniker går att lära ut till andra (allas hjärnor är unika).
Vill du bli mer insatt i inlärningsprinciper bakom neurofeedbackträning så kan jag rekommendera läsning av Enriquez-Geppert et al. (2017).
帰りに
/Arne Edvardsson
Referenser:
Cahhn, B. & Polich, J. (2006). Meditation states and traits: EEG, ERP, and neuroimaging studies. Psychological Bulletin, 132, 180-211.
Cheng, M.Y., Huang, C.J., Chang, Y.K., Koester, D., Schack, T., Hung, T.M. (2015). Sensorimotor rhythm neurofeedback enhances golf putting performance. Journal of Sport and Exercise Psychology, 37, 626–636.
Enriquez-Geppert, S., Huster, R.J., Herrmann C.S. (2017). EEG-neurofeedback as a tool to modulate cognition and behaviour: a review tutorial. Frontiers in Human Neuroscience. 11, 51.
[/ihc-hide-content]
