Behöver idrotten skogsbada?

Shinrin-Yoku är japanska för skogsbad. Jag har tränat karate i 20 år, så inte helt oväntat vände jag min blick mot Japan för att söka efter mindfulness metoder. Under åttiotalet i Japan uppmärksammades fenomenet Karoshi, vilket betyder att dö av överansträngning på jobbet. Som en motreaktion utvecklades skogsbad, idag en etablerad metod och del av det nationella folkhälsoarbetet i Japan för att råda bot på stressymptom. Det är ett ungt forskningsområde, men det ska bli spännande att följa utvecklingen. Skogsbad har även uppmärksammats i Sverige och skogsbad kom in på nyordslistan 2017 (för övrigt en intressant lista att läsa).

Text: Karin Hägglund

Skogsbad innebär i korthet att vandra ut i skogen, ta några djupa andetag, sakta ner och öppna dina sinnen för att uppleva skogen, dess färger, dofter och ljud. Att vara närvarande i stunden är centralt och det finns utbildade guider i skogsbad. Idén är just att slappna av och lämna bruset och kaoset som omger oss varje dag.(1)

Kort om Susanne och Sarah:
Susanne Söderholm, Förbundschef på Svenska Orienteringsförbundet
Antal år på nuvarande jobb: 5
Antal år i idrotten: 40
Det roligaste med ditt jobb: möta positiva människor i olika åldrar
Andra intressen: På väg att ta jägarexamen och motorcykelkörkort. Vice ordförande i Svenskt friluftsliv. 
Sarah Wennerström Cedercrona, Generalsekreterare på Svenska Karateförbundet
Antal år på nuvarande jobb: 5 
Antal år i idrotten: 19
Det roligaste med ditt jobb: när jag lyckats förmedla det goda med karate så att fler upptäcker det och vill börja.
Andra intressen: Engagerad i musikevenemang och aktivitetsresor. Matlagning som kulinarisk mindfulness.

 

 

 

En avgörande förutsättning för full närvaro är att acceptera och öppna för hur det faktiskt är istället för att kämpa emot, fly eller undvika. Acceptans handlar dock inte om att man måste gilla att leva med obehagliga känslor, utan att förstå att det är en del av livet, och inom idrotten – en del av träningen och tävlingssituationer.

[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]

Idrottsutövande i sig kan vara ett sätt att utveckla mindfulness. Oavsett om vi springer ut i skogen eller bugar och går in i dojon, tränar vi på att fokusera på vad vi ska göra trots att det kan väcka obehagliga känslor. Jag tror att det är fler än jag som har kämpat med att just hålla fokus på det som är viktigt att göra, särskilt i pressade situationer. 

När vi väl behöver det som mest, när pressen känns i hela kroppen på ett mästerskap eller vi står mitt i en utmanande situation i livet, det är då det gäller att komma ihåg att vara här och nu – att fullt ut kunna acceptera hela upplevelsen. Och med tempot som vi hela tiden säger ökar och vår, kanske, ständiga uppkoppling. Behöver idrotten skogsbada? Skulle vi må bättre, prestera bättre?

Med dessa tankar snurrande i huvudet tog jag kontakt med Susanne Söderholm, förbundschef för Svenska Orienteringsförbundet och Sarah Wennerström Cedercrona, generalsekreterare för Svenska Karateförbundet. Två idrotter med naturlig koppling till skogsbad, tänkte jag. 

När ni hör begreppen mindfulness och skogsbada, vad får ni för associationer till era idrotter?

Susanne: Det är ju ett fantastiskt uttryck! Jag som är mycket i skogen kan uppleva att jag skogsbadar ofta. Men för dem som inte har samma vana tror jag att det är bra med guider, just för att uppmärksamma: Vad ser jag? Hör jag? Vad är det som doftar? Att skapa trygghet att vara i naturen genom att lära känna skogen. 

Sarah: När jag började läsa om mindfulness var det en aha-upplevelse; är det här det jag hållit på med i alla år. Mindfulness är på flera sätt inbyggt i karate, även om vi inte använder begreppet så ofta. Meditation, närvaro i nuet och strävan efter självmedvetenhet är inbyggda i karateträningen och en förutsättning för att du ska utvecklas vidare. Det har gett mig ett inre lugn, mer tålamod och andra värderingar om tid och livskvalitet. 

Susanne: Ofta kommer de där stunderna automatiskt när jag är ute och springer. För ett par veckor sedan sprang jag i Lettland (under pågående VM) och helt plötsligt öppnar sig en skogsglänta och då är det bara här och nu. Den stunden har etsat sig fast hos mig. Där och då kom jag ihåg dikten Människors möten av Hjalmar Gullberg som börjar såhär;

(Och här citerar Susanne för oss och vi är mäkta imponerade)

Om i ödslig skog

Ångest dig betog

Kunde ett flyktigt möte 

Vara befrielse nog.

Susanne: Ja, känslan som man kan få, i skogen, just där och då. Den skulle jag vilja att alla kunde få. 

Sarah: Många inom karate upplever jag som ganska lyckliga, just för att de har accepterat att livet är som en berg-och dalbana. De som hållit på tillräckligt länge, tagit in livsstilen och filosofin bidrar till att de mår bra, just acceptansen av livet som det är. Och det kan ju vara lättare att göra det tillsammans med andra över tid som det ofta blir i föreningslivet istället för att gå en helgkurs i mindfulness till exempel. 

Vad ser ni för värde av verktyg för att träna på mindfulness utifrån era erfarenheter?

Susanne: Jag upplever att vi alltid jobbat mycket med det här perspektivet, när man springer där med karta och kompass är det viktigt att fokusera på här och nu, men också att snabbt kunna släppa misstag man gör. Men med mindfulness begreppet har vi kunnat sätta ord på det, fått bättre verktyg, det är tydligt att det är en metod vi kan lära oss, både ledare och aktiva. Våra landslagsledare är utbildade i Acceptance Committment Therapy (ACT) där mindfulness ingår. 

Sarah: I karatematcher är det ju viktigt att inte tappa fokus om den andra tar poäng först, även om man just då är i underläge poängmässigt, att inte fastna i det utan gå vidare med full närvaro i matchen. 

Susanne: Våra aktiva, särskilt de på högre nivå, har utmaningen att få ihop hela livet samtidigt som de elitsatsar, med familj, jobb och utbildning, så ökad mindfulness skulle gynna dem. Att kunna vara stilla, med sig själv och utan mobil.

Sarah: Ja, det är också mycket stress, press och jakt på resultat i dagens idrott. Svårt att få pauser för de aktiva. Visst är det bra om de lär sig själva, men bäst om våra ledare kan leda vägen. Att skapa förutsättningar för de där stunderna av reflektion så att ett dåligt resultat inte raserar självkänslan. Under året har några av våra landslagsledare samt en stödperson på RIG påbörjat ACT-utbildningen. 

Och halvt på allvar – behöver idrotten skogsbada?

Sarah: Om man använder termen skogsbada som en metafor för att stanna upp och njuta av tillvaron, så tror jag definitivt det. Utöver det inbyggda i den traditionella karaten kan vi utveckla det mer i vår elitverksamhet. Visst, vi tränar inomhus men Bosön har ju en fantastisk natur och där har vi våra landslagsläger. Där och då går det ju att kombinera.

Susanne: Det är viktigt att komma ihåg att det inte behöver vara så märkvärdigt, ta den skog eller park som finns i närheten. Skogsbad är bra för idrotten tror jag, men framförallt tror jag att hela samhället behöver skogsbada!

Stort tack Susanne och Sarah för ett fint samtal!

Reflektion 

Att träna upp förmågan att vara närvarande (oavsett metod) för att uppleva stunderna som blir vårt liv, utan att värdera, det tror jag på. Som Susanne beskrev – minnena etsar sig fast. Jag uppmärksammar den här stunden när jag sätter punkt, tar upp kaffekoppen och snart ska trycka på skicka-knappen, trots blandade känslor inför hur texten ska tas emot av de kloka människor som ska ge feedback innan artikeln är klar. 

/Karin Hägglund

Referenser

(1) Hansen, M.M., Jones R., Tocchini, K. (2017) Shinrin-Yoku (Forest bathing) and Nature Therapy: A state of the art review. International Journal of Envinronmemtal Research and Public Health, 14 (8).

[/ihc-hide-content]

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.