”Och här kommer Cecilia för att prata om psykisk ohälsa inom idrotten, men det vet vi ju alla att det inte finns några sådana problem eftersom träning gör oss hälsosamma!”
Ungefär så blev Cecilia presenterad en gång inför en föreläsning hos ett idrottsförbund. Kanske var det därför hon valt att döpa symposiet till ”A hidden challenge…” Förutom Cecilia Åkesdotter talade Marte Bentzen, Karin Moesch, och Paul Wylleman, och bidrog alla till den röda tråden om behovet av ökad kunskap och medvetenhet samt fungerande stödsystem.
Text: Ulrika Billme, ett referat från den Nordiska idrottsvetenskaplig konferensen vid Högskolan i Halmstad “Idrott i spänningsfältet mellan hälsa och ohälsa” 2017 .
Cecilia inledde med en överblick i ämnet och konstaterade att det här med psykisk ohälsa inom idrotten inte är något nytt, vi har pratat om detta ett tag. Men det som verkar vara nytt för nu verkar vara att fler idrottare väljer att prata om sin problematik medan de fortfarande är aktiva idrottare.
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Hur ser prevalensen då ut för psykisk ohälsa hos idrottare? Ja, den är inte större än hos andra, snarare speglar idrottare den generella befolkningen. Men något man bör lyfta är att idrottare tycks vara lite annorlunda mot andra. Studier visar att idrottare dels kan bli exponerade för fler riskfaktorer för psykisk ohälsa än den generella populationen, och dels att symptom kan manifesteras olika jämfört med den generella populationen. Dessutom är stigma den mest förekommande upplevda barriären som unga idrottare upplever för att söka hjälp.
När man har tillfrågat internationella idrottsförbund om vilka aktiva program, riktlinjer eller arbetssätt man har för sina elitidrottare på allra högsta nivå, var de flesta sådana relaterade till skador eller skadeprevention, nutrition, eller första hjälpen. Minst stödprogram var relaterade till psykisk hälsa och hantering av karriäravslut.
Följande citat känns mot den bakgrunden extra viktigt att ha med sig:
”It is important that coaches, medical staff, sport psychologists and teammates become aware of the precence of subclinical and clinical mental conditions, cultivate helpseeking behaviours, and provide or refer athletes for evidence-based interventions.” (Schinke, Stambulova et al 2017).
[/ihc-hide-content]
