Konferensens första keynote-talare var Paul Wylleman. Wylleman är en idrottspsykologisk professor vid Vrije Universitetet i Bryssel. Han är före detta VD för “the European Federation of Sport Psychology” (FEPSAC) och forskar inom områden som karriärövergångar inom idrotten, ledning vid dubbla karriärer och tillgången på idrottspsykologisk hjälp. Den psykiska hälsan ligger i fokus, både i Wyllemans arbete och under den föreläsning Wylleman höll under dagen.
Sammanfattat av: Andres Ramos Gonzalez och Annie Jonsson
Definition av hälsa
Wylleman öppnade föreläsningen med att definiera psykisk hälsa som ett tillstånd av välbefinnande där en individ själv har möjlighet till att påverka sitt egna liv, vara mån om sin individuella potential, kapaciteten av att hantera vardaglig stress samt att arbeta produktivt.
I motsats till detta existerar psykisk ohälsa, som till exempel kan uppstå vid sjukdom eller skada som hindrar individen från att leva ut sin fulla potential. Även sociala förändringar som en bortgång av närstående, stressande arbetsförhållanden, könsdiskriminering, utanförskap samt en ohälsosam livsstil är bidragande faktorer som kan utvecklas till psykisk ohälsa.
Hälsa i elitidrott
Många av de studier Wylleman gjort under sin karriär är inriktade på elitidrottares psykiska hälsa. Tillsammans med den holländska OS-truppen kunde han under OS i Rio år 2016 få en direkt inblick av idrottarnas psykiska hälsa, samt orsaker till det som kan främja eller skada den. Wylleman noterade bland annat att majoriteten av atleternas tid bestod av att vänta; på planet, på hotellet och i arenorna. Ångest växte med väntandet och rutiner för att bättre hantera situationerna fanns inte alltid tillgängligt, “Att tävla var det enkla”, menar Wylleman.
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Wyllemans studier visar att en av fyra elitidrottare idag lider av psykisk ohälsa. Några av orsakerna till denna psykiska ohälsa är höga nivåer av stress, dels i form av tävlingar, resor och en resultatorienterad fokus, men också fysiska orsaker — överträning som resulterar i överbelastningsskador och rehabilitering. Olika former av diskriminering är också viktiga faktorer att belysa i ämnet psykisk ohälsa. Jämlikhet mellan könen, att acceptera homosexualitet och förhindra sexuellt utnyttjande tar många idag för givet, men innanför stängda dörrar pågår motsatsen fortfarande, inte minst inom idrottssammanhang.
Karriärövergångar
Karriärövergångar är en viktig del i Wyllemans föreläsning. Psykisk ohälsa drabbar inte bara vuxna utan har även ett starkt samband med karriärövergångar i yngre åldrar. Wylleman, Rosier och De Knops (2016) modell visar var de största riskzonerna vid karriärövergångar är. Forskarna menar att den i särklass största övergången sker när barn blir unga vuxna, går från junior till senior och samtidigt genomgår andra psykiska samt fysiska påfrestningar. Dessa år kan involvera studier kombinerat med hård satsning på idrottsutövande, en eventuell flytt, avsaknaden av ens trygghet i form av familj och vänner samt pressen av att bygga upp nya relationer kan tidigt bli överväldigande. I samband med denna press sker även ofta belastning- och överträningsskador som resulterar i att många individer sållas bort.
Vad som sker efter karriären är även kritiskt. Att ha dedikerat sitt liv till ett arbete som når ett slut, antingen planerat eller drastiskt är en av de faktorer som skapar problematik. Men även den sociala förändring som uppstår av att inte längre vara del av ett team, samt en strävan av att behöva finna något nytt att ägna sin tid åt, leder ofta till att idrottaren får komplikationer. Förlusten av ens idrottsliga identitet kan därmed påverka individens psykiska hälsa.
Förebyggande arbete
Wylleman är medveten om att vägen till medaljen är fylld med hinder och att det är många idrottare som är villiga att ge sina liv för att nå sina mål. Många är medvetna om att de behöver hjälp, men inom idrotten kan det tyvärr fortfarande upplevas som en svaghet att ha psykiska problem.
Wylleman ger förslag på att idrottarna ska ha tillgång till workshops där de själva får kunskap om vad psykisk ohälsa innebär. Han rekommenderar även att det skall finnas variation i den psykiska rådgivning som idag ges till atleterna. I många fall har atleterna bara en eller två tränare som får hjälpa till med många olika problem, som ibland försöker hjälpa idrottare med sådant de inte själva behärskar. Wylleman ger antingen förslaget att utbilda tränaren så att denne klarar av att hjälpa sina atleter inom flera olika områden, eller att skapa ett team av olika sorters rådgivare. Ett sådant team skulle kunna innebära ett antal anställda som jobbar inom olika områden och har en öppen dialog för att se idrottarens helhet och mående utifrån alla aspekter. Dessa områden kan vara inom hälsa & kost, livsstil, idrottspsykologisk rådgivning och allmänna psykologer tillsammans med läkare. För att detta skall funka krävs det tydliga direktiv och samspel av vad varje grupp rådgivare ansvarar för. De skall respektera helhetsperspektivet och dela samma vision, samt tillsammans arbeta för en god hälsa hos idrottaren.
Slutligen talade Wylleman om det han kallar för “the duty of care”, vilket baseras på att idrottarnas välbefinnande alltid bör komma i första hand, sedan medaljerna. Detta mer holistiska perspektiv förser idrottarna med en trygghet i form av kvalificerade kanaler där experter i samspel arbetar för att möta individernas behov och främja deras psykiska hälsa, både i förebyggande syfte, under- samt efter karriären.
[/ihc-hide-content]
