Vi har gått in i ett nytt decennium och många är de som försökt summera de senaste tio åren. Ett par av de viktiga händelser som haft påverkan på idrottsrörelsen är #MeToo och lanseringen av idrottens strategi 2025. Och visst har väl också den idrottspsykologiska utvecklingen i Sverige gått framåt, och inkluderats mer och mer som ett viktigt perspektiv i idrotten runt om i landet, på såväl seniorelitnivå som barn/ungdomsnivå.
TEXT: Ulrika Billme
[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ]
Min upplevelse är att specialidrottsförbunden arbetar mer och mer integrerat med idrottspsykologi. Flera – både lagidrotter och individuella – idrotter arbetar aktivt med moderna idrottspsykologiska perspektiv där ”det mentala” tydligt hänger ihop med det som sker på tränings- och tävlingsarenan, snarare än att vara ett perspektiv isolerat från de andra pusselbitarna fysik, taktik och teknik. Idrottare och tränare tar i högre grad än tidigare hjälp av professionella rådgivare, och en del organisationer arbetar aktivt med tvärvetenskapliga team runt idrottare och lag. Självklart finns mycket kvar att göra, bland annat är det väl så att idrottspsykologiskt stöd fortfarande framförallt nyttjas av elitsatsande idrottare, och kanske mest ”när det gäller” eller som ett försök till quick fix när ett problem uppstått.
Jag upplever dock också att flera idrottspsykologiska perspektiv idag finns närvarande på breddnivå, i idrottens utbildnings- och utvecklingsprocesser. Med idrottens strategi 2025 blir flera viktiga aspekter automatiskt integrerade i utbildningsstrukturerna. Inte minst frågor om talangutveckling, motivation och det stärkta ledarskapet, där ökad kunskap hos föreningarna blir avgörande för att kunna behålla så många som möjligt så länge som möjligt – i så bra miljöer som möjligt. Perspektiven breddas, det handlar inte bara om prestation och resultat, utan också om att idrottande individer dels ska må bra och trivas i sin idrott, dels också fungera i fler roller i sitt liv. Att de, oavsett hur långt de går i sin idrott, även erbjuds möjligheter till att skapa sig en karriär utanför idrotten. Ökad kunskap kommer att möjliggöra mer och mer för detta.
Den som är påläst på idrottens strategi 2025 vet att den har ett starkt inkluderingsperspektiv, men att den också lyfter jämställdhetsperspektivet som en enskilt viktig utvecklingsresa. Här finns förstås mycket kvar att göra, men visst har det hänt en del de senaste tio åren? Vi blir mer normmedvetna, och maskulinitetsnormen (som varit och fortfarande är högst närvarande i idrotten) utmanas. #MeToo var förstås helt avgörande för den här utvecklingen, och idrottsrörelsen var inte sen att haka på med uppropet #Timeout. Därefter har flera initiativ startats för att sätta ljus på och diskutera de språk och beteenden vi tidigare kanske aldrig tyckt varit okej, men som vi har låtit gå, eftersom det ”är lite så som det är i idrottens värld”. Maskulinitetsnormen hänger förstås också samman med några av de myter som finns om idrottspsykologi; att en skulle vara mentalt svag om en tar idrottspsykologisk hjälp och att en snarare ska bita ihop, eftersom den typen av maskulina ”tuffhet” varit det som premierats inom idrotten… Kan det kanske vara så att en liten uppluckring av den starka maskulinitetsnorm som rått i idrotten också banar väg för ökat nyttjande av idrottspsykologiskt stöd?
Dessutom kan vi konstatera att vi har ett mer öppet klimat idag än för tio år sedan när det kommer till psykisk ohälsa. I samhället överlag så väl som inom idrotten upplever jag att psykisk ohälsa har blivit mindre stigmatiserat, och lättare att prata om. Kända idrottare som öppnar upp kring sina upplevelser och erfarenheter är otroligt viktiga för att normalisera. Jag hoppas det fortsätter åt det hållet.
Sammanfattningsvis alltså en mycket spännande, föränderlig, utvecklande tid att få jobba med idrottspsykologi just nu!
Det gör att det också är fantastiskt kul att få vara ordförande i svensk idrottspsykologisk förening under just den här tiden och speciellt nu när föreningen fyller 20 år. I mars arrangerar vi i samarbete med CIF, GIH och RF en spännande jubileumskonferens på Bosön, dit Du är hjärtligt välkommen! Med temat ”On your mark, get set, go!” ramar vi in svensk idrottspsykologi i ett dåtids-, nutids- och framtidsperspektiv.
Hoppas att vi ses på Bosön!
Ulrika Billme, ordförande i SIPF
[/ihc-hide-content]
