När fyra-årsplanen plötsligt får ett femte år!

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) har som främsta uppgift att förbereda och leda det svenska deltagandet i OS med sikte på konkurrenskraftiga OS-trupper. På grund av covid-19 blev sommarens OS i Tokyo inställt. Nu är planen att spelen ska genomföras sommaren 2021 istället. Det finns även en risk att vinter-OS 2022 ställs in. Hur är det att jobba och lägga upp träning med våra svenska toppidrottare när fyra-årsplanen plötsligt får ett femte år? Jag tog ett snack med Rickard Nilsson som arbetat på SOK i tjugo år som träningsrådgivare.

Av: Karin Hägglund

• Hur har din vardag påverkats av den rådande pandemin?
  • Den stora förändringen i min vardag är att det inte är några resor. I vanliga fall reser jag mycket. Både inom Sverige och utomlands för att träffa våra idrottare. Och under den här perioden har jag varit på hemmaplan i Stockholm, det är först de senaste månaderna vi har kunnat åka bil runtomkring i Sverige och träffa våra idrottare. Vi uppdaterar ju oss allt eftersom det kommer nya riktlinjer. Nu har vi möjlighet att åka utomlands men självklart behöver vi kolla upp vad som gäller i det landet. Men i sommar har det också varit många av våra “utlandssvenskar” som varit hemma och tränat för att deras klubbar runt om i världen stängt ner. Bosön (utanför Stockholm) är ju ombyggt och har stora ytor nu så det går lätt att vara 15 stycken där och ändå hålla avstånd. Vi har varit där med idrottare på förmiddagarna och har då i stort sett varit själva därute. Men att inte resa, det är den största förändringen för mig. Och det har också varit ganska skönt att vara mer hemma.[ihc-hide-content ihc_mb_type=”show” ihc_mb_who=”3,5,6,12,13,14,15,16″ ihc_mb_template=”1″ ] 

    

• Hur har det varit att jobba med dina idrottare nu?
  • Jo, man kan ju känna att vår kontakt blivit viktigare nu. En sorts trygghet kanske och framförallt för en del blir kontakten med oss deras kontakt med idrotten. Många klubbar har stängt ner och tränarna är permitterade. Så jag upplever nog att ett samtal uppskattas mer och att det är viktigt för oss runtomkring idrottarna att hålla kontakten. Jag har också viss träning via Skype, men det är lite tråkigt att inte kunna vara på plats med idrottare man jobbar med och kunna pusha dem vidare. 
• Ja, apropå träning. Du som är van att lägga upp fyra-årsplaner utifrån OS-cykler. Under alla dina år måste du ha gjort ett gäng av dem. Vad gjorde du med det femte året som nu dök upp? 
  • Haha, ja det brukar ju vara viloåret! 
• Just det!
  • Men i alla fall, när idrottarna fick reda på att hela deras planering blev nersläckt, då är det svårt att ha kvar motivationen och ligga kvar på den där “vassa eggen” som de annars gör hela tiden och särskilt nu sista året. Så det har ju blivit att man får backa tillbaks lite grann med tyngre träning igen. Men ändå lägga in periodisering så att de även får lättare perioder med lite “toppning” så att de till exempel kan testa och göra personbästa i olika övningar för att få göra något tävlingslikt och få lite av den kicken. Det skiljer sig också en del mellan idrotter här. En del har kommit igång med seriespel här hemma och tävlingar medan andra idrottare inte har några tävlingar alls.
• Hur har det varit att motivera dem att delvis gå tillbaka till den där tuffa uppbyggnaden igen? 
  • Jag tycker att idrottarna har accepterat att vi har det här i världen nu. Det vore ju egoistiskt att bara tänka: Shit, nu bommar jag det här OS:et! när det drabbar alla. Så jag upplever att de har tagit det bra. Det kanske var en period då de inte tränade lika rutinmässigt som annars. Många stannade upp lite och hämtade andan. Och sedan börjat köra igen. Det är några som har slutat. En del hade tänkt att sluta efter OS, men det finns också vissa som fortsätter ett år till. De jag träffar är ju inte bittra. Visst kan det ju vara så att den där första motgången man får tar man personligt och tänker “åh shit varför händer det här mig? Jag var ju i mitt livs form!” Men sedan inser man ju att det här gäller alla och inte bara drabbar en själv.
• Det spekuleras ju en del kring om att OS, både sommar och vinter, inte kommer bli av. Hur tänker du att det påverkar idrottarna?
  • Vi på SOK jobbar som att OS blir av både sommar 2021 och vinter 2022 och om det inte skulle bli så tar vi i det då.
• Får ni mycket frågor om det?
  • Absolut, och vi måste ju följa planen som vi har. Det är för mycket spekulationer som ställer till oro istället för att: sitt lugnt i båten och kör på som om det skulle bli av. För om det blir OS och man lagt sin energi på att vara orolig då har man ju sabbat hela perioden. Folk älskar ju att spekulera… Men just nu är planen att OS ska genomföras och vi förbereder oss för det. De flesta idrottarna har tagit kloka mogna beslut. De vill göra allt för att undvika en sjukperiod så de är ju försiktiga. Men de är ju försiktiga i vanliga fall också och inte utsätter sig som vanligt folk.
• Åh, det här är spännande! Jag hörde någon säga något i stil med: det här är ju ganska normalt för mig, jag åker inte kommunalt, jag umgås inte med människor när de är förkylda etc. Det är min vardag. 
  • Ja, det är närmare vardagen för de flesta elitidrottare. Men nu har det lagts på ett större allvar men jag tror inte omställningen i vardagen är lika stor för dem som för andra som inte ens tänker på sådana saker. Men visst behöver man kunna gilla läget också. Kanske behöver man stanna upp en stund och hämta andan för att komma tillbaka. Men de idrottare som är bra är också ofta bra på att gilla läget och anpassa sig. Och sedan är ju vår strategi från SOK att ligga nära, ha kontakt och stötta i motivationen inför kommande OS som just nu är planerat att bli av sommaren 2021.
• Stort, stort tack Rickard för den här spännande pratstunden!

Jag passar på att fråga.

• Du tänker inte på några minnen från din egen karriär? 
  • Nä, faktiskt inte… de finns ju där, EM-bronset i tyngdlyftning till exempel. Men nej, tänker nästan inte på min egen karriär nu… 17 år i landslaget ligger nu långt bak. Jag är nog som många andra idrottare. Efter ett tag är det inte resultat och medaljer man kommer ihåg utan alla möten med människor. Och det är ju kärnan i idrotten – gemenskapen man upplever. 

Om Rickard Nilsson

Yrke: Träningsrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté
Hur länge har du arbetat på Sveriges Olympiska Kommitté? 20 år

Vad är det bästa med ditt jobb? Så mycket som är så bra! Men framförallt att få jobba med motiverade människor. Få följa dem. Se dem slå personliga rekord.
Varför valde du att jobba som träningsrådgivare? Jag märkte att jag tyckte det var roligt när jag började träna andra. Att se hur bra de kan bli och även hur bra jag kan bli på att hjälpa dem att bli bättre.
Bästa idrottsminne: Har ju ett helt hav av idrottsminnen! Det är när man sett X och X som jag hjälpt med OS-medaljen eller ibland flera OS- och VM-medaljer runt halsen. (Rickard är tydlig med att han inte vill att jag skriver ut de välbekanta namn från idrotts-sverige han nämner: “det här med name-dropping med vilka jag jobbar med, det håller jag inte på med”).

[/ihc-hide-content]